18 oktober kl 19:30 – 21:00
I denna konsert under Göteborgs internationella orgelfestival möter Gageego! och operakompaniet Man Must Sing tre av efterkrigstidens mest särpräglade tonsättare: Giacinto Scelsi, György Ligeti och Sofia Gubaidulina. Vi får oss till del musik från 1960- och 70-talen, men också musik som på olika sätt bryter med föreställningen om tonen som en neutral byggsten i ett musikaliskt språk.
Hos Scelsi öppnas den enskilda tonen inifrån, som ett rum av skiftande färger, rörelser och resonanser; hos Ligeti förskjuts uppmärksamheten mot människans röst och kropp: ett språk före orden, där skratt, rop, viskningar och gester bildar en absurd och stundtals oroande musikalisk teater. Hos Gubaidulina blir mötet mellan orgel och slagverk till en dialog mellan olika materiella och klingande kroppar.
Genom programmet löper orgeln som en särskild närvaro, ensam hos Scelsi, innesluten i ensemblen hos Ligeti och slutligen ställd mot slagverket hos Gubaidulina. Ytterst handlar konserten om något ännu mer grundläggande: om ögonblicket då ett ljud upphör att bara vara en ton och börjar framträda som gest, rum och handling. Musik som inte enbart formar ljud, utan lyssnar efter vad som redan rör sig inom det. Kalejdoskopisk är musiken vi får höra ikväll, men på tre tämligen åtskilda vis.
Program
Giacinto Scelsi Pranam II
György Ligeti Aventures
Giacinto Scelsi In nomine lucis
György Ligeti Nouvelles Aventures
Sofia Gubaidulina Detto
Giacinto Scelsi: Pranam II (1973)
Den italienske tonsättaren Giacinto Scelsi (1905–1988) kom från 1950-talet alltmer att rikta sitt komponerande mot den enskilda tonen och dess – som han själv återkom till – inre liv. I Pranam II rör sig ensemblen kring ett begränsat tonmaterial som långsamt öppnas genom klangfärg, mikrotonala förskjutningar, intensitet och resonans. Instrumenten tycks tillsammans belysa samma klingande kropp från olika håll. Musikens rörelse sker därför lika mycket inuti ljudet som mellan olika ljud: något framträder, förtätas, skiftar och drar sig undan.
György Ligeti: Aventures (1962)
Den ungersk-österrikiske György Ligeti (1923–2006) sökte under 1960-talet efter musikaliska former bortom den traditionella melodin och harmoniken. I Aventures lämnar han också språket, men behåller människan som talande varelse. Tre sångare kastas mellan skratt, viskningar, rop, gråt och absurda samtal på ett språk som inte finns. Röster och instrument bildar en imaginär teater där situationer uppstår utan att förklaras. Kvar finns språkets kropp, affekter och sociala spel, befriade från den entydiga betydelsens krav.
Giacinto Scelsi: In nomine lucis (1974)
Som redan nämnts så kretsar Giacinto Scelsis sena musik kring ett fåtal toner och de världar som kan öppnas inuti deras inre liv. I In nomine lucis förvandlas orgeln till ett suggestivt resonant rum, toner hålls kvar och förändras genom en öm och noggrann registrering – sakta förs orgeldragen in och ut för att skapa en instabil och mystisk klangvärld. Det som tidvis kan te sig orörligt, blir tids nog alltmer vibrerade. Verkets titel, i ljusets namn, är även ett passande sätt att närma sig verket, som ett sakta vidgande och omslutande av ljus, men här ikväll sker detta strikt i det ljudande. Hur låter ljusets ljud? Scelsi ger oss ett svar.
György Ligeti: Nouvelles Aventures (1962–65)
I Ligetis musik förenas ofta – som vi redan fått prov på denna kväll – en närmast mikroskopisk precision med en stark känsla för det absurda. Nouvelles Aventures fortsätter den märkliga teater som inleddes i Aventures: tre röster, en liten instrumental värld och ett språk utan ord. Affekterna tycks här leva sina egna liv, lösgjorda från de berättelser som normalt förklarar dem. Raseri kan övergå i ömhet, skratt i rädsla, en viskning i ett kollektivt utbrott. Ligeti komponerar en berättelse av kroppar, ljud och gester. Vad den förtäljer kan dock aldrig kläs i ord, bara höras, men ett nytt äventyr (i dess allra mest utvidgade betydelse) får vi ikväll lyssna till hursomhelst.
Sofia Gubaidulina: Detto I (1978)
Sofia Gubaidulina (1931–2025) utvecklade under sovjettiden ett starkt personligt tonspråk där musiken bär – måste bära på! – en existentiell och andlig laddning. I Detto I möts orgel och slagverk som två mycket olika kroppar: orgelns uthålliga andning mot slagverkets konkreta anslag av trä, metall och friktion. Ett möte som inte utmynnar i en känsla av kontrast; utan av dialog. Formen växer ur en lyssnande relation: ur anslaget, resonansen och den tystnad som uppstår skapas både eftertanken och ansatsen, som musiken byggs utav.
Medverkande
Orgel/cembalo Benjamin Kjell
Dirigent Rei Munakata
Sopran Teresia Bokor
Alt Amanda Flodin
Baryton Karl Peter Eriksson
Slagverk Jonas Larsson
Flöjt Anders Jonhäll & Håvard Lysebo
Basklarinett Anton Wigh
Horn Fernando Cintra
Violin Øyvor Volle
Viola Tuula Fleivik
Cello Johan Stern
Kontrabas Thomas Allin
Piano Karin Holm
Gageego!
Gageego! bildades i Göteborg 1995 och är sedan dess en av Sveriges ledande ensembler för samtida musik. Med en flexibel besättning och ett nära samarbete mellan musiker, tonsättare och dirigenter har ensemblen utvecklat en profil där den internationella moderna repertoaren möter den allra nyaste musiken. Gageego! har genom åren uruppfört ett stort antal verk och samarbetat med såväl svenska som internationella tonsättare och solister. En viktig del av verksamheten är det långsiktiga arbetet med nya verk, där workshops och nära dialog med tonsättaren får vara en del av den konstnärliga processen. Ensembleformatet rör sig fritt mellan det solistiska och det kollektiva, med klanglig precision, nyfikenhet och ett starkt kammarmusikaliskt lyssnande som utgångspunkt. Att ånyo få medverka under Göteborgs Internationella Orgelfestival är en ynnest och en gåva.
Man Must Sing
Operakompaniet Man Must Sing skapar nyskriven normkreativ opera på svenska i ett smart intimt och tillgängligt format. Akvarium (2016) valdes ut till Scenkonstbiennalen. Kom inte hit! (2018) köptes in av GöteborgsOperan som gästspel. Scener ur ett polyamoröst äktenskap (2021) spelades under brinnande pandemi, barnoperan Jag vet inte vem jag är och jag älskar det (2021) har setts av över 1000 barn. Systemet (2024) som recensenterna kallade för ”halsbrytande och vansinnigt underbar” gästspelade på Stockholms Stadsteater. Jag har aldrig känt så här för någon och det är inte en grej jag säger till alla (2025) var ”operalyx för mellanstadiet” enligt Scenkonstbloggen Auditorius.